Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄ RA FÖRSTA MISSIONSMÖTEN. 177
springer lika fort, som du kör. Så skall du icke betala
honom, förrän I kommen fram."
"Tack, tack för vinken."
Hästen spändes för, och indianen kom. Jag begynte resa
framåt, men hvart? Indianen kom och lunkade smått efter.
Då nu ingen väg fanns och dimman fortfor, kunde jag icke
komma fortare, än min lots behagade gå. Jag måste hålla
in och sakta på gången, tills vägvisaren kom fram. Jag
förstod nu, hvad den röde mannen ville, han ville åka. Jag höll
inne hästen och klappade med handen på sätet, och indianen
hoppade upp i vagnen som en katt. Nu kunde jag köra så
fort jag ville. Vägvisaren satt vid min sida och vinkade med
handen än till höger, än till vänster, och så bar det framåt.
Då vi kommit halfvägs, antager jag, gaf han till ett skri.
Det enda jag kunde förstå af det ban sade var: "Dakota
Indians." Rätt och jämt kunde jag då skymta genom
dimman en karavan af indianer komma från prärien, hvilka
ämnade sig in i skogen. Jag satt och betraktade deras
klädelx>-nad med litet pärlor och smycken. Efter åter ett par timmars
resa gaf han ännu en gång till ett skri, pekande rätt framför
oss. Jag kunde då skymta några trädtoppar framför oss.
Vi kommo rätt in på en landtunga, där det var en liten viig.
Annars var det en ö. Hela sträckan, som vi rest, var tio mil.
På densamma fanns intet träd, ingen sten, intet gräs, ingen
väg, ingen stig, intet föremål af något slag, som jag kunde
förstå att vägvisaren hade någon ledning af. Men likväl hade
vi, så långt jag kunde förstå, rest rätt som ett snöre ifrån
fransmannens hydda och hit till denna ö. Då vi kommo in
ett stycke på ön, träffade vi på ett hus. En gumma stod i
dörren, och jag hälsade på henne. Hon svarade då: "Jeg
veed ikke hvad di sier, ty jeg kan ikke snakke annat än norsk."
"Jeg kan snakke norsk og."
Då frågar gumman om vi ville "ha mad." "Ja, tack", sade
jag-
"Hvad är det för en du har med dig?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
