Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PASTORSBOSTÅ LLEN.
2 247
ett slott. Ett litet fönster hade jag på den ena väggen, som
vette mot söder, och när helst jag än ville, kunde jag titta ut
i Guds sköna natur, hvaraf jag njöt med fulla drag. Om jag
icke missminner mig, så betalte jag femtio dollars om året
för kost, husrum och tvätt. Någon tycker kanske, att det var
billigt, oeh det var det, besinna — pastorshus, kost och tvätt.
Men jag kan omtala för eder, mina herrar och damer, att jag
icke var hemma mer än ungefär fjärdedelen af tiden. Den
öfriga delen af tiden reste jag i den vilda nordvästern. Af
tvenne små församlingar erhöll jag $300 om året, af folket
på några små missionsplatser skulle jag få $125, och af
konferensen hade jag löfte om $75. Om allt inkommit, skulle
det således belupit sig till $500. Ingen människa kunde
känna sig mera lycklig, glad och belåten i sin ställning än jag.
En gång, då jag skulle resa ut åt västern, sade jag till
husmodern: "Var snäll och leta upp min säck, jag skulle ha en
’bushel’ hafre med mig." Gumman var ute en stund och hade
svårt för att finna någon, men ändtligen kom hon in med en
säck och sade: "Käre pastor, här är en säck, men där är
ingen botten i den — om det är pastorns eller vår, vet jag ej."
"Är där ingen botten i den, så är det alldeles säkert, att det
är min, ty det är allmänt bekant, att där finnes ej någon
botten i prästsäcken."
Gumman blef något förlägen, men jag sade blott: "Försök
att snöra ihop botten på säcken, den är i alla fall min."
Såsom ungkarl förstod jag mig — naturligtvis — mycket
väl på huru man skulle uppfostra och tukta barn. Familjen,
där jag var, hade ett litet fosterbarn, som var årsgammalt.
Då husfolket kom in till mig på kvällen för aftonbön, hade
alltid husmodern den lilla flickan med sig. En kväll, då de
kommo in till mig på aftonbön, skrek den lilla flickan, och
fostermodern kunde icke få henne tyst. Då sade jag med en
mycket sträf och myndig ton: "Kan ni icke förmå flickan
att vara tyst under aftonbönen, så må ni slippa att komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
