Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RESESKIL DR ING AR
301
som satt och åkte baklänges att hvila fötterna på, hände det
stundom att, då snön var djup och farten stark, ty min lilla
pony gick ledigt sina tio mil i timman, den som satt efterst
asade af och blef liggande raklång på ryggen och skrek: hå!
Pastorn kom från ett äldre pastorat hit ut och hade väl häst
och vagn med sig, men den hästen hade ovanan att stanna, då
han ej ville gå längre. Detta hände i all synnerhet, då han
kom ned i floder, bäckar och dypölar. En gång då jag haft
hästen till N. N. och skulle resa hem, gick vägen öfver en
bäck, som var mycket bred och uppkörd samt hade dybotten,
där stannade märren midtuti, och efter att hon stått där en
stund, och jag bad henne beskedligt att gå, så lade hon sig
på sidan, och begynte att slå med alla fyra fötterna, så att
de yrde omkring oss. Snart hade hon slagit sig lös och höll
på att spjärna tills .hon kom till land. Då steg hon upp och
begynte gå och äta. Jag måste då ur vagnen och i vatten och
dy för att taga fatt henne, och sedan ut efter vagnen, hvilket
var ett ganska styft arbete och tog alla mina krafter i anspråk,
och de voro ej små på den tiden. Då jag fått vagnen i land,
måste jag gå fyra mil tillbaka för att få låna ett rep och binda
ihop stumparna och få hästen för, och så kom jag då
ändtligen hem igen. Men o hur jag såg ut! Det var värre än
att ligga i snödrifvorna och ropa: hå! Det var på den tiden
ej fråga om hvad man skulle få betaklt för allt sådant. Kosta,
hvad det kosta ville, blott man kunde få själar med sig till
himmelen. När har hvilan varit ljufvare, brödet smakligare,
vänskapen mindre hycklad, förtröstan på Gud starkare,
framtidsutsikterna större än i de dagarna? Under gräshoppsåren
blef jag kallad till pastorsmedhjälpare i en större stad. Det
var den ljufligaste tid jag haft i Amerika. Till följd af den
stora väckelsen därstädes fick jag nästan dagligen tala med
salighetssökande själar. Vid denna tid begynte man göra
anordningar för att få mig in i prästämbetet. Pastor och
kyrkoråd ville kalla mig till stadsmissionär, men min hustru sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
