Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m 116 m
och jemnt fortsitter sin fart, sedan det utpekat
bana sista stund. — Der st&r hans, lilla kapp, som
han ofta ritade så mången sorgens runa med. —
O, Theodor, — hvar år dn?
Le icke du, som ögnar igenom dessa obetyd*
liga och anspråkslösa skildringar, — le, icke, om
man bekånner, att, först vid åsenen af Theodor»
lilla kipp, brusto nr Axels manliga öga vemodiga»
heta tårar, och, med den lilla kappen liårdt tryckt
mellan sina båda binder, bad Axel en kort, men
allvarlig bön till den Högste, att hau ville se till
Theodors svagsinne, men afven till hans höga,
sköna sjil, och döma honom efter sina och icke
efter raenskliga åsigter. Sedan blef Axel
lugnare oeh började vinda tankarna ifveq på andra ,
föremål. Den forlidna nattens dröm rann honom
likasom af sig sjelf i sinnet; han drog. en
half-qvifd suck, når han tänkte på den del deraf, som
redtn gått 1 fullbordan, och fick sedan en
ingif-velse, att — tvirt emot alla vanliga reglar för
romandrömroar, som ovillkorligt måste tala om
det, som skall ske, nn låta saker ske, just för att
man drömt derom, och således anse drömmen för
hvad den borde anses, nämligen en varnare och
vppmanare, men icke en siare och spåman.
— I morgon vill jag skrifva till Carl! — I
rapr-gon vill jag rida till gamla Dora! — sade Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
