Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ti förflyttad annorstädes. Med Hermans
fattnings-gåfva, ovanliga förmåga och höget lifljga
ärelyst-nad blef detta ganska lått, och inom en kort tid
såg han sig vara monitor och herrarne Ludolf och
Knut stå nnder honom, ty Pastorn tillsåg
oupphörligt, att sträng och orubblig rättvisa rådde i scholan.
Under denna tid knöto Herman och Henrik
sitt oopplösliga vänskapsband, hvilket grundades
på inbördes bjelpsamhet. Var det nigot i scholan,
•om Herman ej fattade eller genast förstod, si
yånde han sig alltid till Henrik med sina små
förfrågningar och fick d& alltid rediga och vänliga
svar, utan allt öfvermod. Lekte barnen äter efter
läsningen, sä hade Henrik alltid en hjelp, en
försvarare och beskyddare i den uti alla möjliga
lekar skickliga och öfverlägsna Herman.
Under dessa öfningar slog Hermans hat till
all adels-aristokrali sina aldra forsla rötter.
”Du Jäser och skrifver soro en stackare och
brottas som en mes och kastar trista och kägla
•om om gamla Annika ville försöka utan sina
glas-pga; inte kan da ro ekstocken från land till land,
och visst inte kan du stiga upp på ett par ärliga
styltor, än mindre gå och hoppa på dem, och
ändå — ändå vill du heta herre och vara liufvud-
man. Tvi, sådana pojkar!!*’––––––Med dessa
och dylika tillmålen apostropherades Herrar Lu*
dolf och Knut som oftast af Herman nu för tiden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
