Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ra
medelst en gärdsgård och en grind. Jast nlt
Harmen öppnade denna grind, for att gå igenom
henne, hör han bakom sig bullret af Herrskapets
på Djapedal något skramlande vagn; men, som de
innu voro på temligen långt håll, och Hermana
skarpa blick genast upptäckte båda gnssarne, livafw
af en satt bredvid kusken, och han dessutom sjelf
hade s& mycket småsaker i händerna att bära1,
fortsatte han sin våg, ntan att dröja vid grind ett,
för att hålla upp den för Herrskapet.
Imellertid räckte Knut, som satt på kusksätet,
in hufvudet i vagnen och sade fertrytsamt: »
— Såg du, Ludolf, hnr* sturskt Herman gick
i-genom grinden, utan att behaga öppna den för
oss? –
Hennes Nåd anmärkte då, att Herman alltid var
en stnrsk och nåsvfs pojke, och att han en gång
nysa svarat henne, då hon ville köpa smultron,
aom han bar i en liten korg, att han — "åter
sina jordbär sjelf \ Fröknarne, som äfven hade
hvete-•imlorna i minnet, lade sitt lilla ord till den onda
••ken, och slntet blef, att Majoren, som lått
retades af atl uppstudsighet hos dem han ansåg
under sig, men som tålde allt af öfverniagten, —
han fann na för godt att, när de fram på
Capells-gårdens gärde opphunno Herman, ropa ”Håll”!
till kusken och i egen hög person hoppa ur
vagaan, för att gifva den muntra gossen, tom gladt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
