Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ianseschoie, oeh der kom en damemiittre. Do har
tale sett någon töcken?
— Jo, bevars! — geiimalte Herman. — De
hängas upp i fenstret, och, nar man drar på eu trad,
göra de — de aldra roligaste slangar med armar
och ben.
— Åli, nej — f . . . heller! — sade Sångar-Jan,
ikrattaude. Detta rar en ilan«emä*tare af kött och
klod, för det var eu Mamsell, tjock som eu
eke-kobb och röd som ett tegeltak i synen, och
alttid i bara stubben — kan jag tro — ty kjorteln
väckte inte llngre In p& halfva vadeu, och utan
ett tecken till ärmar i lifstycket. Tvl, hon var
för otäck! Och nu hettedet: Fram
medsmftfrok-oarna till hvar sin stol! och så togo de tag, och
sl bar det utaf ned i golfvet, och det kallades
niga — och Mamsellen vände på deras fotter,
och potte på deras knän, och «om apor sågo de
andå ut allesamman. Men den leken varade
inte länge, utan aä skulle de stå livar for sig på
golfvet, utan att hålla i stolar — och sprattla med
fotterna, alldeles som när otåliga hastar skrapa 1
marken, eller när hönorna sprala upp mask ät sig,
och då räknades ideligen ett — tu — tre — fyr
— — — men aldrig än hände det, att de
tn«*or-aa koramo i takt. Tvi — det var för otäckt att
se på! Men, når de trillade i golfvet, då var det
roligt, för då kunde en åtminstone få skratta. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
