Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
n
HverfSre vill do intet sjunga, — pojkei —
sade han. — Är do atollig, aom låter det
kiltrinf-packet aitta propp i halsen på dig? Sjöng, •& det
•kallar efter det! Kom i hog, — du atir på dån
egen mark och inte på hans! — Kom i bog, — —
do ftr hvarken någon adelsman« eller någon trll9
stan en bonde god!
Och no stimde de opp en tång med foll bala9
der hvar rera — — och dessa voro til tjogo —
slotadeo med:
Jaf trampar ingen annans jord,
Jag 8r min egen Herre!
Så förflöt dagen, och, når den rar förlidea,
lagade de sig till att nedstiga från berget, får att
■ed boskapen åter begifra sig hem till byen.
Herman sprang före med sina genstrifviga kalfvar,
sch Singar-Jan, storordig, men lat, gick i godt
■ak efter, stn&gnotande får sig sjelf och med
violen hängande på ryggen, allt I blå rutiga halsd
n-ken. Hälft sjungande, hälft talande, ropade han
åt Herman och bad honom se, hor*sköu och grann
och trind solen kröp ned — der bakom
motsvarande bergen. Det romantiska och poetiska i
sjelf-▼a scéneriet och den upprymdhet, som dagens
händelser och alla aftonsångerna försatt våra
båda vandrare oti, hade låtit dem nåstan glömma
hela Majorent och sorglöst och obekymrade
fär-dsdea de nu, såsom man sagt, det vill säga, Uer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
