Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bräcklige handtagen i vagnsdörren, — utan lian
atod trotsigt qvar, likasom fastnaglad vid marken,
och tog stillatigande upp de första käpprappen;
men, när Majoren våldsamt tog honom i nacken,
gjorde han en vig och hastig rörelse, vek åt sidan,
nndslapp Majoren, — — men flydde alldeles icke,
ntau afvaktade snart sagdt ett nytt anfall. Detta
oteblef Icke heller en enda secund, utan Majoren
började på nytt att rappa på sin fiende. Vid
detta — i den fredliga byen —■ så ovanliga uppträde,
kommo flera hland byfolket ut i sina stugu-dörrar,
och de andra barnen stodo förskräckta och sågo
huru deras anförare och hafvudroan
bastonne-rades. De darrade väl för, att tonren skulle
komma till dem, men läto ändå nyfikenheten besegra
fruktan, tills faran kom närmare, då hvar och en
af dessa små hjeltar var beredd på retraite. — En
gammal hedersgnmma, af de förnämsta i byen,
kom afven ut i sin dörr, skred förvånad ut igenom
densamma och närmade sig stillatigande den
tragiska scenen; men, då hon såg, huru orimligt
Majoren behandlade gossen, ehuru denne hvarken
jämrade sig eller protesterade,–––-sade hon:
— Men hvad är detta för väsende på
Sabbatsdagen! Bed nu vackert Majoren om förlåtelse,
—- kära Herman! — — Såg du, som sanningen är, att
borrarne kommo af våda i Herrskaps-vagnen, och
får vil Majoren ge sig tillfreds och 6lippadig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
