Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fördela Pastorskans nyfikenhet, hrilken icke indi
ioradea af päronen, men som no upplöste si g i
moderlig stolthet och förnöjelse, ty Mor Mirlha
konde aldrig slata att berömma — ”det söta
barset, den vilsignade lilla Gertrud” — — —
förnedra sig öfver, hora mycket hon vuxit, sedan hott
lût såg henne, kringklappa och smeka henne.
Gertrod, ren oeh natt som en liten docka och
räcker som en clierub, med sina knappa fyra Ir
på nacken, lönade sig småleende åt alla dessa
öm-hets-betygeiser, ögonen likräl troget fåsta pk
pS-rontal/ricken; men, som qvinnans förutseende Sr
otroligt, hade Mor Märtlia i sin kjortel-sack
ytterligare tvinne alldeles oberiknade påron, hfilka
na blefro deu lilla lyckliga Gertrnds egendom.
Dörren imellan kök och förstuga sted öppen,
och geni emot densamma rar den dörr, som gick
till Pastorns eget rom. Den öppnades nu, och
Henrik koin dcrifr&n. Mor Märtha tog sig nu mod
och frågade ytterligare, om Pastorn rar inne, hadc
lagligt etc. etc., och inom ett par minuter stod hon
i Pastorns rum, utan att Pastorskan Sanu kunnat
lura ut Sndamiiet för hennes besök.
— Välkommen, välkommen — käraste Mor
Mirtha! Huru lefrer rerlden med eder? — sade
Pastorn, då han vände sig fr&n sitt skrifbord, för att
efterse, htarföre mon så långsamt och ovant
öppnade dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
