Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke falla dom, förrän man hört bSda parterna*
Är eder Herman skyldig, sä skall han af mig all*
varligen varda tilltalad; år han åter oskyldig eller
åtminstone ursäktlig, såsom jag, af det lilla jag redan
Ilört, förmodar, 8&––-skall jag väl äfven då veta
att vända saken till gossens gagn och nytta.
Händelserna i lifvet — käraste Mor Märtha! — äro rika
källor för dem, som veta att ösa ur dem. Ingen
tilldragelse kan tima, som ej kan vara frö till ett
godteWet ett ondt. Skicka mig gossen — — lit mig
se — icke i morgon, ty d& är jag sysselsatt, och icke i
öfvermorgon, ty då har jag en liten resa för mig;
men dagen derefter är han vilkommen.
Mor Märtha neg och tackade, torkande några
stilla tårar ur de milda ögonen. Pastorn ruskade
hand med henne, förde henue sjelf öfver gården
och sade vid porten: ”Gud vare med eder, Mor
Märthal” — och återvände till sitt skrifbord.
Nii var Mor Märtha nästan alldeles lugnad.
Icke s& med Herman: — Han liade nu flera små
bekymmer och förargelser: i scholan var nu mer
o-drägligt. Ingen Henrik att få råd utaf och att då
och då få göra en betydelsefull raine åt. Inga små*
herrar från Djupedal, för hvilka det smakade
Herman så otroligen väl att visa sin öfverlägsenhet i
alla — så täl kunskaper, som ridderliga och
halsbrytande bragder under loftimmarna. Deu förra
iiite nu Latin för sin fader — Herr Pastorn. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
