Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IS?
Herman. Kardborrarne, svallande och runda,
svif-vade oupphörligt för hana phantasi och på bana
lappar; men han rar icke i stånd att ilnna ord
for att bekanna denna ain enda veterliga synd
mot Herrskapet på Djupedal, ty gossaraes ömse»
tidiga osåmja tyngde alldeles inte hana samvete.
Pastorn såg, horn hans goda villja arbetade mot
förlägenheten och det kränkta högmodet, och mildt,
men allvarligt, sade han finna en g&ng:
— Herman, svara mig na frimodigt och upp*
rigtigt! ty nu vill jag icke fråga dig flera gfinger
om en eak, som indå står skrifven på din panna.
Herman tog sig med våld litet mod, och, med
en knappt hörbar stimma, sade han;
— Jo, — hirom dagen råkade jag att kasto en
nafve med kardborrar på dem.
— Råkade! — — sade Pastorn med eftertryck.
— I sjelfva det ordet ligger fimne till en lögn.
du viil dermed låta mig förstå, att det var af
vä-da9 aom kardborrarne af dig kastades på dessa
menniskor.
Nu hvfilfde sig rittskinslan från bottnen sf
Hermans bröst och blef den öfverliggande.
Fri-modigt satte han upp hufvudet och sade högt
och rent:
— Nej, — det var icke af våda. Det var med
flit, allt för Sångar-Jans viol!
Na följde den långt och vackra förmaning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
