Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•om mötte hvfcrje individ, h v tik en — Msoro ms*
säger” — går or sitt stånd, anmärkte väl tyst,
«It dessa tornen vil egentligen voro blott små
o-
fcnnffar åt fåfängan och ¿genkärleken, den falska
•toltheten ocb högmodet, men medgaf ändå, att
de kunde vara rätt hvassa och oangenäma. För
Pastorns skarpa öga och stora orskilningsförmåga
var det väl ett tomt ord — — ”att gå or sitt
•itt stind",–––ty han ansåg, att blott ett enda
stdnd egentligen fanns, ocb att modificationerna
deraf blott berodde pä uppfostran, bildning och
vanbr; men han medgaf ftfven, att, om sjelfta
Individen i fråga — Ifttt konde firbyta och ändra
allt detta efter omständigheterna, så kunde han
dock icke åstadkomma denna förändring med sin
ford na eller nuvarande omgifning och sina slSgtt»
förbindelser, hvliket ändå fordrades för harmonien
i det hela. Den knuten håller svårligen, som
sammanknytes af tvänne helt olika ämnen. Allt
detta erkände Pastorn tyst, oiider sin gummas tal;
-men, att deremot — veta — eller tro — stora,
förträffliga anlag aedgräfvas i gros och mörker
af dessa smd orsaker, var honom en plågsam
tanka, och — allt under Pastorskans tal — - föll
honom flyktigt den ideen in, att hvar och en
menf-niska borde försöka tig i flera olika värf, för att
•edan sjelf utröna, hvar hon passade bäst, och
aldrig någon annan eller något annat än verklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
