Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låna och ledin glömma bort! Ja, Inte vore det
olikt de ataekrarne, det vet Gud, och, nlr man ir
hankig och mel i ett, så kan man vara det i ett
annat. — Har Mor Mårtha någonsin tittat in i
deras röfvarnäate till kök9
— Nej, visat inte, — svarade Mor Mårtha, rn»
skande på hnfvndet. — Jag har inte varit på
Djupedal på många år. Jag har rätt intet der att
göra; men jag hör, de säga, att der skali bli allt
vårre och värre. Jag hör af pigan min, aom gått
der och hjelpt till föriidet år, då de körde bort
så många pigor, både för ett och för annat, att
de hade inte ftera kökskär!, ån som hvar evelig
dag ar i spiseln, och att det för resten är fasligt
smått om all ting.
— Stackars folk! — suckade Pastorskan, med
något medlidande och mycket förakt.— Jo, jo,—«
högmod går för fall. Herre Gud, jag minn», når
der var öfverflöd i hvar vrå och fördes en faslig
stat. Ingenting knnde den tiden bltfva galant nog#
Det var en ståt med hästar och vagnar och
ut-sc ha mm erera de betjenter, och ett bord, så kräsligt
och fint, att man, korn i qvalet öfver bara valet af
läckerheter och rariteter. Och Majoren var
alldeles aom en# pösmunk, och Majorskau gick så
grann 1 rama hvardagslaget, som om hon skulTat
på calas; och barnen, som då voro små, Hugo allt
det npptänklig8 sjelfsvåld, man kan förestilla sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
