Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gubben Sven i Norgål’11 ruskade p& hufvudet
och sade: "Visst kan allt det der vara bra — pa
sitt sätt; ineu nog vet jag, hvad aom anatitt
pojken bättre« JNär man ärfver haa och gård efter
Far-sin, al menar vår Ilerre dermed, att man skall
det afien, och 1111 blir han en fattig
herreman i stället för en förmögen bonde, och tack*
Gud, han inte skäms for det etäud, han /emnat,
och som han borde ha atadnat uti, — — — utan
att dock hedra det, aom han ingått uti. Skälm
den, aom vill vara för mer än sin far!*’
Majoren, som aldrig hade tid med sina egna
nödvändiga angelägenheter, men som alltid hade
det med andras, brummade förfärligt, när han (lek
höra, att deu smärjeln Herman — ämnade läsa på
allvar, och han utlät sig då: ”Kora, hvad det är
infamt dumt af vår goda Pastor, aom annars plär
hafva litet vett och förstånd, när det blir
underblåst, –––— att så der draga allmogena barn
från plogen! Der födas de och der böra de
blif-va och dö. Det är att alldeles hoppa i galen
tunna, att handla alldeles princip-löst, och det hade
jag ändå inte trott vår goda Pastor om, ehorn
han är egen och besynnerlig ibland. Nej! —
—-min princip är: Låt bönder vara bönder, och lät
prestsöner blifva prester! Deraf få vi Gudi nog
ändå! Den grödan förgås ej, om än inte de förb.
bondlymlarne äfven skulle trängas oro ett godt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
