Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svara,–––och det hände ofta, — si hörde man
ett gapskratt, och ofta nog följde handgemäng
ef-ter dessa Latinska känningar på pulsen. Det hände
icke sällan, att Herman högt utropade:, ”J ve ten
rätt ingen ting, — så adelstuppar J villjen vara.”
— Henrik bad honom väl att icke yttra sig så,
ehuru det var påtaglig sanning; men Herman lydde
gerna Henrik, blott det inte blef frågan om att
ej våga säga fritt sin mening, ty detta ansåg
Herman redan från sin tidigaste barndom som
ett behof, en rättighet, en tillfredsställelse, mot
hvilken intet annat kunde uppgå. Hans frågor
och svar till den goda Pastorn, under
iårostunder-na, voro äfven så högst’förvånande, djerfva och
frisinniga, att Pastorn ofta blef helt stum. Men,
då han fann, att detta skulle blifva omöjligt att
borttaga bos Herman, och han dessutom icke ville
med ett magtspråk eller en befallning försöka
det, vinnläde han sig endast om att, genom
ordnande af gossens tankar, genom en noggrann
dis-tinction på hvad som var godt och ondt, som var
skickligt, lämpligt, förlåtligt eller intetdera af
detta, — göra Hermans frimodiga upprigtighet
till en dygd, som skulle lysa ned på hans
framtids lefnadsstig och icke till en tom bravade,
eller till en tärande eld, som gömde sig under
a-skan, färdig att vid minsta vind flamma högt upp,
obekymrad om hvad den antände och förhärj&de.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
