Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nan; men till all lycka var det verkligen sk mörkt,
att ra au kunde ej se, hur* hon svettades, rodnade
och bleknade och rigtigt tormenterades.
Majoren pratade och skrek i mörkret och ropade
andcligeu på mat, — ”om det fanns någon!’*–––-
och gapskrattade sedan sjelf åt detta qvicka
infall. Ratterna voro verkligen rått goda i sig sjelf*
va; men af husets dumma hjon och af några
alldeles främmande betjenter, och genom
viller-vallan med Jjustindningen, blefvo dessa ritter
serverade alldeles huller om buller, likasom sancer
och sallader, så att man fick olja och ittika till
blomkål och rödbetor till aple-compott etc. etc.,
och, fastän det från början verkligen icke hade varit
nägon ”missräkning på gaffel och sked”, — hände
ej sällan, att en rätt bjöds omkring, då halfva
bordet satt ntan tallrickar, och det andra med dem ds
ätit föregående rätten på, och, hade man par
hasard fått en ren tallrick, så fattades säkert knif
och gaffel, hvilka betjeningen hade en ragé att
rycka bort för att torka, men sedan hvarken
torkade eller kommo tillbaka med. Men, fick man
intet uti sig af Majorskans råtter, så fick man så
mycket mera öfver «¡g!–––-Medan den ”ljus-
håriga fålen”–––och Svante, — nej, — Rosen-
gren, bad en gäst ödmjukt om förlåtelse för en
öfversköljning, döpte de oftast öfver en annan med
samma feta fluidum, och Pastorskans ksppshawlr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
