Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tanka, högst förnirmande skymf, och airet
lik-tes val »närt, men efterlemnade dock ett djupt,
outplånligt irr: ett hat, ett oförsonligt agg, till
detta stånd, «om — — enligt Herman« Hllg erfa*
renhet — ”icke behöfver personlig förljenst,
dygder, kunskaper, högsinnade kän*lor — eller något
dermed beslagtadt, för att öfvermodigt stiga upp
på deraa axlar, hvilkas skoremmar de ej vore
varda att lösa, betraktade blott som menniskor.**––
Sålunda verkade Majorens nyckfulla, ögon*
blickliga och förolämpande hårdhet ett verkligt
imdt% nämligen ett djupt inrotadt fel hos Herman,
hvilket tiden aldrig förmådde ritt utplåna, —
— hana fördom, icke allenast mot individer, ut*
an mot en hel klass af mennickor. Hvad som
af-ven verkade högst meuligt på Hermana
fördomsfulla tänkesätt i detta fall, var, att inga rigtigt i
ögonen fallande undantag frarostodo för honom i
början af hans bana, då intrycken gå så djupt ned
i det unga, mjuka sinnet, utan att slumpen
tvärtom verkligen bidrog att öka hans en gång
fattade opinion, ty i scholan och vid det gymnasium,
aom han tillika med Henrik besökte, voro några
få gossar af adels-klassen, som just utmärkte sig
för dåliga seder, ringa knnskaper, ingen
arbets-flit, — förmåga eller bog, men mycken högfird
ach dumdristighet.
Från förakt för andra tiH egenkarlek och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
