Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hela sin lefnad hade Blenda varit så akon, aå
ze-phir-lätt och aå hjertljgt glad och upprymd aom
denna afton. När de gingo till bordet öfver
förstugan, sade äfven Alarik halfhögt, —- aom förde
henne, eller på hvilken hon snarare aagdt stödde
sig, uttröttad af aftonens mödor:
— Gadar, hvad du är aöt och vacker i afton!
— Tycker du! — — Det var roligt, — avarade
Blenda barnsligt; men hon märkte icke tvänne
svarta ögonbryn, aom bistert drogo sig
tillsamman, och lågan från tvänne mörka ögon; som
med den häftigaste ovillja betraktade henne.
Herman hade hört utropet och svaret.––––Han, som
hela denna afton varit ovanligt munter och glad,
sade nu intet under hela afton-måltiden, åt intet
och bockade sig strax efter souper’ens slut.
— Jag tror rigtigt, han ångrar, när han ibland
Hr en bra hygglig pojke, — aade Alarik till
Blenda, sedan Herman gått.
— Gnd vet, — svarade Blenda tankfullt, och,
föregifvande eller verkligt kännande trötthet, tog
hon äfven snart god natt.
Uppkommen på sitt rum, gick Herman
häftigt fram och åter, medan Clas Ulrik klädde ntaf
sig, lade sig och somnade, hvilket allt icke
upptog tio minuter. Sedan gick han bort till
fen-stret och drog äfven med stor häftighet upp
gardinen och fäste sin mörka blick på det redaa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
