Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dm få»tmé och fastman, gom te dan alltid kominer
så förtretligt och onödigt, än i ▼ågen, in son» ett
hinder, än som en ledande orsak, men aällan el«
ler aldrig till egentligt gagn. Alarik och Blenda
hade sUedes vida mer vant sig att anse
hvarandra som broder och syster, ån någonsin fästa
sias tankar vid ett annat förhållande. Tvärtom:
Alarik brydde no Blenda, ån förden ena, an för
den andra af hennes tillbedjare, utan att det juat
.mycket sved i hans hjerta, hvilket vät äfven till
någan del kom deraf, att Blenda var liknöjd för
dem alla, och Bianda, å vin sida, såg Alarik ntan
oro — — prata och skämta med andra tinga
flickor, i deras närmare aållskapskret*. Sådant var
de unga cousinernaa förhållande, när Alarik
ändt-llgen blef officer; men, — o, sorg och smärta! —
— vid ett cavallerieregimente, långt nog från
Stockholm, fin liten kort tid på våren fick han
deltaga i alla det högre sätlskapslifvets nöjen, och
denna tid var otvifvélsktigt den gladaste och
lyckligaste, Blenda haft; ty, att äfven ote bland
frlm-lingar se sin älskade vän, honom, aom visste allt
hvad hon tänkte, allt livad hon menade, —–––––
det var en råga p& all glädje. Men no kom
af-•kedsstondea: iiu måste Alarik resa ned till
regi-mentet, för att dröja hela sommaren der! — ——
Be voro oräkneliga de tärar, som då gjötos, de löf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
