Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lig svartsjuka. Hade Grefven varit ung, llskvlrd
och ålskad, så hade Alarik troligen rasat. Nn rar
han ingendera, och nn förlikade alg Alarik ai
sm&ningom med idéen att ae Blenda tillhora en
annan, då hon indå nåstaa aldrig knnnat komma
att tillhöra honom; och hoppet, att få följa
henne, bo under samma tak med henne och, — —
som han nn i sin blinda ungdomsyra trodde,
aldrig skiljas från henne, — — — gjorde detta
drägligt.
Mången kan vi-l nndra, att deu unga, sköna
glada, yra Blinda så snart lit öfvertala sig att
blifva den medelåldriga, icke just obehagliga, men
föga behagliga, Grefvens maka. Men den, lomsi
undrar, den har icke sett alla de nåt, alla de
be-vekelsegrunder, som liggas omkring en ung,
oerfaren flicka, for att få henne att gå in på Sldre
och så kallade — klokare menniskors idéer; de
hafva icke hört alla de skenfagra löften, som
gif-vas henne, icke skådat alla de luftslott, som
uppresas för hennes inbildning, — — alla de lockelser,
med ett ord, som föråldrar tro sig hafva ritt att
begagna, nir de verkligen sjelfva Iro öfverfygade,
att de dermed befrämja sitt barns vål. Lågger
man nd hårtill, det förnåmsta af allt: — ett fritt
hjerta, der en annan bild icke redan spökar och
motverkar alla de snaror, som låggas för den unga
ojerfarna, — — — si bör man slutligen icke för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
