Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att den trief en artighet, både for fadern och
läraren. Detta gladde Herman verkligen, som
i-btand i sin ungdomliga otålighet trodde sig så på
hälleberget och alllid stå qvar på samma punkt,
nar han uppoffrade tid och ospard möda på den*
na Clas Ulrik. Men endast ett ovant 5ga kunde
upptäcka den skilnad på nu och förr, som
verkligen fanns, fastan den varit så omärklig for hvar
dag.
Herman, likasom alla andra, lockad af
Amiralskans oemotståndliga tjusningskraft, närmade sig
henne snart, och, som hen fullkomligt hade i sin magt
den stora olärbart konsten, att ratta sina
samtalsämnen efter den, med hvilken hon talade, fann hon
snart en sträng, sem oindiigeu roade Herman,
nämligen theatern. Med noggrannhet och stor
omdömesförmåga, men utan alla konsttermer och
sökta phraser, gjorde hon behagligt reda för den
nya operan: "Ben stumma från Portici” — —och
för det satt, på hvilket man gaf den odödlige
Schillers —1 ”Jungfru”. — Derifrån öfvergick man
snart till tidningarnas så olikartade recensioner
deröfver, och Amiralskan förklarade sig vara
fullkomligt af Dagligt Allehandas mening i detta fall.
Midt under dessa samtal började då och då,
genom den outtröttliga Capitain’s försorg, en och
annan Julklapp till den äldre delen af sällskapet
Stands- Paralleler% //, 6*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
