Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lifligt interesscrar sig, vinna ett allmänt bifall f
den sällskapskrets man Sr. Dernti ligger visst
ingen egentlig lycka^ men en förnöjelse, en
tillfredsställelse, som man skulle vara ntaf stock och stes
— eller latter philosophi (i ordets hvardagliga
bemärkelse nb.) — för att ieke lifligt kanna.
Blenda gjorde det Sfven. Nar man hänfördes af Her*
mans starka, klangfulla och af djop känsla
inspirerade sång, kände Blenda en l&ngt ljufvare
känsla, än den sjelfviska förnöjelsen af att sjelf
vinna bifall; och, när han, — med Hngdomeglad
humor% föredrog någon munter, skalkaktig sång,
åt hvilken alla skrattade och ropade: — ”Bravo!
Än en gåog!’*–––-r då svällde Bleudas bröst
af denna glädje, som väl icke utbrister i skratt,
men som genomströmmar sjal och hjerta. Bland
alla var hou dock den, som minst lofordade den
förtrollande;* sångaren; hvilket af Herman genast
uträknade9 som –––– — — liknöjdhet, kanske till
och med litet harm, att det icke var Alarik, som
ajöng.
Med blygsamt småleende mottog Herman
alias smickrande bifall, och af hans sätt, att icke
göra väsende deraf, syntes, att han var ganska vaa
dervid.
Alarik visade åtminstone icke en gnista afnnd,
utan, musikalisk som han verkligen var, fast han
endast hade en liten smånätt kammar-röst, kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
