Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ra for henne, i den Ulla slidan, som han förut
begaguat. Detta var ett fullt antagligt tillbad,
och med mångbiandade känslor jakade Blenda
genast dertill och sade tyst till sig sjelf: ”Jag kan
jn icke göra p& annat s^tt? — Det Sr jo den
enda förnuftiga utväg, som finns?”––––och ”ja”
— avarade hvarje rost inom Blenda, b&de
förnuftets — och andra, mer falska och bedrägliga.
Sven hade imellertid sökt att lugna sin
stackars förskräckta unga maka och försäkrat
henne, ”att det var ett rikt herrskap, som hsn
hört talas om m&nga tusen glnger, — ’Grefvens
pl stora Lindsjö’, — ett fasligt beskedligt
herrskap, med en Grefvinna, — ’så go\ — ’så go’ —
mot alla fattiga; — att hon nu vält omkull, slagit
sönder åkdon och allt, — och att Vngrid rar rätt
oförnuftig, som inte tackade och bad att få
behålla något litet åtminstone af de många
pengarna.”
Hustrun stod nu, med sorg, bedröfvclse och
ånger målade på hennes naturligt talande och
öppna anlete. Blenda hade så gerna velat
förnya sitt tillbud af den obetydliga gåfvan till
mannen; men hon fruktade samma svar, och
dessutom kände hon sig skygg, att så der — se ut,
som ville hon spela rollen af den ädelmodiga
framför Herman; ty till Blendas fel hörde dock
ingalunda att villja pråla med sina många verkliga dyg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
