Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blenda var tyst.
Jag sade ja det fornt! — började Herman i~
ler, efter en lång paus — G re fv iauan skulle ieke
tåla detta ovanliga, fria, blomstcrnakua språk.
Gref-vinn ans tystnad såger n*ig tillräckligt, att jag
brukat det för första — och sista gången.
— Herman! — utropade Blenda medvetslöst, ty
f sina — ”vakna drömmar*’ — kallade bon honom
alltid så — Herr Wilson! — återtog hon, hastigt
och försagd — Jag ber, jag besvär eder! — Tyd
icke sd min tystnad, och döm mig icke så ohörd!
Anklaga mig gerna! -t- — Jag år färdig, — jag
begär intet bättre, in att få försvara mig mot
e-der.
— Nå, hvad håller eder .na tillbaka, Herr
Wilson? — frågade Blenda efter en ny paus.
— Orden vilija icke nt, — svarade Herman
och dock fördömer jag mig sjelf, — b vart ögon«»
blick som dyr, att icke bruka det enda tillfille9
lidet kanske någonsin unnar mig, att förvissa migf
om jag dömt eder orätt eller icke.
— Men hvad tror då Herr Wilson om migf
frågade Blenda, med högt klappande bjerta
Talo, sig rent nt, utan aila omsvep! Vi hafva ja
i hela vida verlden blott de klart tindrande him»
melens stjernor, som lyssna på oss? — Tala, -r
jag ber eder!
— Nå räl, — må det ske! — sade Hermen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
