Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— en fruktan, att nu mer icke haf\>a någon att
förtro sig till, en ånger att icke redan bafva gjort
det, när hon ännu det kunde, ett samvetsagg att
för båda dolt, hvad som föregick inom henne, ocb
slutligen ett missnöje med sig sjelf att icke nog,
icke rent och fullt sakna, — utan åfven känna gnir
stor af en glädje, som hon hatade och afskydde,
öfver att inte mera bafva dessa allseeode och
skarpa ögon att frukta, — –––––sådana
voro de bittra känslor, sem uppstege hos Blenda,
Amiralskan och Alarik voro de sista, som re*
ste. Dagen var ganska blid och vacker, hela
familjen och husets öfriga personal hade följt de
kära resande ned titl vagnen. Blenda stod länge
och sig pi den allt längre och längre bortrullanda
vagnen och hörde pä det — allt svagare och
svagare blifvande dinet deraf, och atora tårar runno
likasom af sig sjelfva utför kinden. Nar hon
vände sig om, sedan hon icke mer kunde ae vagnen,
voro alla uppgångna utom Herman. Lutad mot
en pelare, stod han ännu qvar, och devexlade en
blick, si talande, si full, att inga ord kunde vara
det mer. **0, att jag kunde ersätta och trösta
dig!” — -p- — hvisksde Hermans blick, — och
Blenda talade, om huru ensam, huru fattig hon
\ ore, — om icke — ––––— –––– — Men <Je sa-
de icke ett ord, utan gingo tillsammans stora
trappan uppföre ooh skiljdes efter en förnyad blick,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
