Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
la kärnspråken, ntan styrkte sina ord med en
tanka af Plato, — Cicero — och skaldernas fader —
ilomer; meo, då Blenda smålog, nickade lian blott
oeit Iklädde dessa tankar de Svenska formerna.
Men hviiken verkan tror do väl, — käre
läsare, att dessa meddelanden, dessa, nu mer be*
ständiga, allt längre och längre samtal hade pA
deras kärlek? De högsianade, — de finkänslig
ga, —r — de veta det redan, och de andra — —*
— —- skola nu få veta det, em de blott hafva för~
n»åg8 att tro derpi: Jo, — — — deras kärlek pA
en gång veste och renades från allt slagg.
Blinda såg ieke mer i Herman endast den bildsköna
ynglingen, hvars minsta blick brände henne som
en eldgnista, utan hon tänkte sig nu det varma,
rena hjertat, som slog hos honom, den upphöjda
själ, som framlyste i de mörka ögonen, hvilka
hoir na icke mer undvek, och den ofverlägsenhet
r allt, hvad intellectuel bildning kunde kallas, gen*
om hviiken han dock så ofta satte sig i bredd med
Blenda, utan en gnista af detta öfvermod, som
stöter ifrån sig hjertat och endast drager
fruktan till sig. Blenda på en gång älskade, tillbad
och beundrade Herman, och, ju mer han i hen*
nes tanke och öfvertygelee steg, dess mera kraft
fann hon att nedtysta sin kärlek, ty, att qväfva
den, var icke mer tid eller möjligt, och icke
gjor-de Blenda något försök dertilf.––-Fordom, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
