Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
to, försvunne», — död!––––der t i M ?ar Blenda
icke i stånd. — Dessutom, — hvar finns val en
moder, som kan tänka 8ig eller drömma om en
tid, och ännu mindre om någon lycka, på andra
sidan om sitt enda barns död? Blenda var derfu*
re na så. lycklig, hon kunde, och nästan så
lycklig, hon ville blifva. Hon satt litet bakom Herman,
hvars vackra profil hon således nära och ostörd
kunde få betrakta. Då och då kastade hon en blick i
den bok, ur hiilken han föreläste, och, för att
kunna det, stödde hon sig helt fjäderlätt på hans
axel. När något förekom, som djupt anslog
Hermans känsla, vande han något litet på hufvudet
och blickade upp på Blenda, utan att derföre
ra något uppehåll i läsningen. Blendas lockar
sväftade då något litet för Hermans anda, och en
iiilig rodnad färgade deras kinder, och en känsla
af salighet, så full och så ren som den på
jorden kan kännas, genomströmmade deras bröst, och
i deras blickar brann en eld, som de förgäftt*
sökte släcka med att nedslå ögonlocken. Men, ack!
— när elden, kommer ur kjertat,––––— livad
är det täl dä, som i ett ögonblick förmår att q*
äf-va eller släcka den? — Intetl — Detta släekaude,
detta qyåfvaude, detta dödande och tillintetgörande,
— det tillhör endast den kalla, obevekliga,
oemotståndliga tiden, och i dess* ögonblick — —- — —
tycktes j,ust tiden »tå stilla för Herman och Blenda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
