Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna stunds eviga farväl. Herman gick opp pl
sitt rum; Blenda skyndade iu till Gabriella.
Arma (jvinnohjerta!–––När dn villiefar en
gång, — hur’mången smärta står ej sedan på lur,
tillreds att änno bittrare plåga dig! Nar Blenda
återkom i sängkammaren, satt hennes — i
sjelf-va verket — djupt förolämpade make der och
såg med så mycken valvjllja, som han var i stånd
till ur sitt knappa hjertas förråd, på den lilla,
som sof* Detta rörde Blenda, och, likt hvarje
brytande, — som dock icke år förhärdad, — vilie
hou med annat försona det brutna. Vänligt, och
vned en ömhet, i hvilken låg grufligt mycken
ån-ger, gick hon fram till honom och sade:
— Vsr no icke bekymrad för Clas Ulrik! —
Han får behålla sin lärare. Herr Wilson stadnar
ijvar och tycker sig till och med haft orätt, att
icke tåla hvad som helst i ett sädant ögonblick.
Tala nu icke vidare derom! Allt ir bilagdt.
Blenda hade den lilla trösten att se Grefven
verkligen Mlfva förnöjd, och, som han just icke
egentligen ville yttra sin glädje, for att, likt alla
små själar, — ej gifva för mycken vigt åt andras
åtgärder, yttrade han just icke så mycket derom;
men, i känslan af att dermed behaga Blenda,
talade han vänligt, om — ”hur* sorgligt och beklag*
ligt det varit, om’* — — — den lilla sofvande
ängeln stadnat som ett rof för vågorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
