Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 hans tanka, — »lata b3n, motstått denna
forledande öfvertygelse, att man kan, hvad man vill%
blott mail rätt viil, och att det således höfves
mannen att förr trotsa faran, fin fegt fly derför. Ack,
har* mången har ej lupit midt i elden, lifvad af
denna villfarelse, ehuru den är rakt stridande mot
all verklig religion och moral, ty dessa bjnda ose
att med mod och ståndaktighet — trotsa den
o-undvikliga faran, den faran, hvars öfvervinnande
kan leda till något godt mål, men aldrig att blindt
kasta oss deruti, blott för att pröfva våra krafter.
Och detta förtexla dock menniskorna dagligen. Så
ock Herman, ty Herman stadnade!’
Men nu måste man dock sjunga Herman oclt
Blendas lof: Trogna sina heliga, dyra föresatser,
undföll dem icke ett ord, som antydde kårlek,
och till och med de farliga, de mågtiga blickarna
försökte de att slåcka med förnuft och kall
besinning. Osagdt vill man dock lemna, om detta «//•
tid hos Blenda härledde sig från den
ursprungligt rena kålla, derutnr hon trodde sig ösa sin
etyrka, eller om icke till denna raägtigt bidrog
den förfärliga tanken, att ett enda ryggande af
hennes föresatser, ett enda halkande öfver den gräns,
som de båda älskande instinctlikt, — utan ord,
men ändå så tydligt, utstakat för skulle göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
