Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
känslor fylla ett bjerta, som en etler annan gång
suckade öfver omöjligheten att någonsin f& sluta si g
till det enda likstämda. Äfven Iierman hade
tusende gånger behof af att i religionen söka sin kraft.
— Gud är sjelfva rättvisan, — älskade Blenda!
— sade han stundom — Han vill icke, att eu
mask skall lida för annat än sin egen förbättring,
sin egen luttring, om man så får säga, och, består
man vid de prof, som Herren ökar allt efter hvar
och ens krafter, så kan man vara säker, att Han
lönar vår strid, våra uppoffringar, våra ihärdiga
bemödanden att fylla hvarje pligt, äfven om den
vore blytung.
— Och do tror då, — sade Blenda, dels för att
fi ännn en gång höra det, dels för att till den
outsägligen älskade ännn en gång få säga det —
att vi i himlen, skola få vandra hand i hand, utan
att vår tillgifvenhet är synd, livarken i ett eller
annat afseeude, — — att vi skola få allt, hvad \ i
nu sjelfva villigt af säga oss och blifva lika
lyckliga, som vi nu ofta–––––––här tystnade hon.
— Hvarföre skulle jag betvifla det, o, Blenda!
om vi blott kunna göra oss fortjenta af denna sa*
lighet, att den skulle se ut på aruiat sätt? En
himmel kan må hända tian as, der vi båda skola
ingå och dock icke möta*; men Herren förlåter
säkert v&r svaghet och v&r kortsynthet, em vi ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
