Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
no
aenröria kinder, klarblå ögon och guldgula,
glänsande lockar utgjorde eu contrast, soid Raphael
icke skulle försmått att genast föreviga med sin
pensel. Herman tyckte sig aldrig sett. något så
skönt, eller, rättare sagdt, — — han tyckte sig
aldrig med sina jordiska ögon sett något, som
kunde fått namn af verkligt skönt, förr in detta,
och under hela sitt långa, kommande lif, under
lidelsernas stormar och hvardagslifvet* stiltie,
under motgångar och sorger, under de lätt räknade
stunder, som glädjen upplyste med »iu sol, och
lyckan, med sina irrbloss,–––-— — glömde dock
Herman aldrig denna syn af Blenda, sagta
gungande på vägen, med ängeln vid sin sida, som /
c-dan dd tycktes villja lyfta lilla viugon, för att
svinga sig opp till sitt rätta hemland. Aldrig sig
Herman sedan i lifstiden — svajande friska löf
öfver sitt hnfvnd, utan alt han tänkte sig lifligt
äter till denna stnad; aldrig hörde han jemna,
kraftiga årtag, utan att i minnets herbarium slå
opp denna dagens sida. Aldrig mer stundade
Aen 8:de Söndagen efter Helga Trefaldighet,
som icke Herman drog en djup suck och tänkte
tusen gånger, och sade det äfven stundom till sin
närmaste omgifning: — — ”Ack, jag minna den
dagen —- — 183 * * *, som vore det i gir! —
Da var jag ännu ung, då log ännu lifvet för mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
