Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klangfulla, djupa röst, som sagta talade med
klockaren i sacristian, nådde hennes öra, slog hjertat
våldsamt, och kinderna glödde af oro. Blenda
gjorde det yttersta våld på sina tankar, för att få
dem villiga att följa med altartjensten, och, nir
hon visste, att Herman sknlle beträda
predikstolen, vågade hon icke se dit npp, utan höll handen
för ögonen, och för dessa tyckte hon sig se idel
stjernor och solgnistor. En förfärlig tystnad
rådde i hela kyrkan; man hörde knappt en enda suck.
Blenda förmådde icke se upp. Predikstolen var
midt för hennes bänk. Hon visste, att Herman
var dernppe, och ändå, — ändå var och förblef
det tyst. Hennes oro steg till en gränslös höjd.
— ”Mina Bröder!” — ljöd det nu, men med en
röst, så jemn, så stark, så mild och högtidlig’
och så klangfullt skön, att Blendas hjerta
stadna-de i sin fart, och tårar trängde ur de ännu
till-slutna ögonen.
— ”Mina Bröder!” — — ljöd det å nyo, — —
och nu följde en kort uppmaning till
församlingen, att öfverse med alla brister och ofullkomligr
heter lios en ung Christendomsbroder, som för
aldraförsta gången tolkade Guds ord från detta
höga rum.
Det var något i hela Hermans röst och
föredrag, som alldeles förtog all oro hos Blenda och
Ingaf henne det högsta och ljufvaste förtroen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
