Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
olycka låge; — tvärtom,–––åtminstone en ren lyc-
ka för ditt barn, som då slapp så oändllgen
många sorger och qval, hvaraf lifvet ändå ar fullt 110g,
man må strida dereinot och bekåmpa dem, bäst
man vill och kan.
Detta sade Herman i sitt hjertas öfvertygelse,
och dessutom för att något litet vänja Blenda vid
en möjlighet, som, — — — — Herman visste ej
sjelf, hvarföre, — — — men tom han indå
hemligt anade skulle blifva till en hemsk verklighet.
Han hade under loppet af dagen frågat nogare
efter och fått höra, att flera barn på den
sed-nare tiden, eller allt sedan rötmånaden inbröt,
dödt i messliag. Och dessutom — — var det
icke en röst, som redan underden oförgätliga Sön*
dagen oupphörligen ropat till Herman om slut och
förgängelse9 om att tiden kunde ej långe, fick ej ,
länge fortfara på delta sätt, — om att storm
kändes i luften, fast icke från hvad håll den skulle
komma.
Blenda gråt först mycket, och med en viss
förtviflan; men slutligen lyckades det dock
Herman att lugna henne, att få henne till
roedgif-vande, att långt större sorger kunde dock träffa
henne, än Gabriellas död I detta ögonblick.
Mo-dershjertat trängde väl stundom fram om alla
föreställningar, och, smältande i tårar, sade hon om
Gabriella:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
