Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
således nälian intet. Gabriella tycktes b&itraa, och
Blenda var derföre nistan oafb.rutet inne hos den
liiia sjuka gossen, som nu hade uågoi litet kunnat
öppna det ena ögat, men som annars var vida
sämre in de andra dagarna. Mot aftonen, just i sista
sol-nedgången, kom Grefven in i cabiaettet till honom»
— Ack, se Pappa! Jag har inte kunnat se
Pappa på många dagar, — sade Clas Ulrik, med svag
röst — Pappa skall inte se så ledsen ut för mig,
Wille, min gode Wilie, har talat så mycket för
mig om Gud och Irans Suglar, och hur* god han
år; att, om in jag skulle dö% så ir det inte så
fasligt farligt. — Detta har Wille talat om — nu
under denna långa, långa natten, som mina ögon
varit igen.
— H vad det ir oförnuftigt, —sade Grefven
half-högt — att tala med ett litet sjukt barn om döden{
— Förlåt mig, Herr Grefvel — sade Herman, som
ganska val hört Grefvens tanklösa reflexion — Clas
Ulrik ir icke ett litet barn, oeh jag skulle bra
Illa skött mitt ansvarsfulla kall som hans lärare,
om jag icke ifven försökt att af hans sjukdom
gifva honom en nyttig och för hela lians lefnad
välgörande åsigt. Hans död uteblifver lik a val,
om det så ir Herrans villja, fast vi tala derom.
— Ja, vet Pappa, — sade Clas Ulrik, som var
temligen redig — det ar rigtigt roligt att höra
Wille si tala om döden. Jag var ju så radd för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
