Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
®ch llltat hrnue* bjerta, intet ord, ingen kla*
gan gitt öfver henne» lappar. Oakladt febern
uppjagade de me»t phantastiska bilder for
hennes sjal, var denna likväl stark nog, att motstå
allt yttrande der om. Hon yrade inom sig; men
hon kände det — oeh teg. Att hon kände
I-gen sin moder, syntes ganska val, ty hon sig
mild t och tacksamt pl henne och förde stundom
hennes hand till sina heta läppar, men sade icke
ett ord. Endast i en halfslumroer hade hon
någon gång balfhögt framstammat: ”Gabriella, min
lilla docka!” — — såsom hon så ofta brukade
kalla henne,––-— eller oek, — ändå sagtare,
ja, så sagta, att hennes läppar knappt rörde sig:
”Herman, min Herman!”
Den sluga, allt seende, allt uppfattande
modern tåg och hörde äfvenväi detta, — — och
hennes bekymmer och oro vexte deraf for htär
stond; ty, — — Gud vet genom hvad, — men
hon auade just det rätta förhållandet, just biad
sem inträffade, och hennes tankar hade redan
s*äf-vat omkring flera medel, för att hjelpa och
förbättra det onda, inan det skred för långt fram.
— Hvad säger du, min goda Blenda? — sade
modern och lutade sig ned mot henne, ’nir hon
besvarade Alariks tysta fråga — med ”Ja”.
— Jag vill tala med honom—hviskade Blenda.
— Kära Ulla, — bad Amiralskan —gå na snällt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
