- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
218

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 10

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ville åskåda, om jag ej dertill vore tvungen, för att
undvika att sönderslitas af deras giftiga tungor.»

En ny budbärare inträdde och helsade från
häradshöfding Stålkula: han anhöll att få låna en rulle
segelgarn.

Med en åtbörd, som nästan uttryckte förtviflan, gick
baronen till ett stort, gammalmodigt ekskåp, drog fram
en låda och uttog derur den minsta bundt segelgarn
han kunde påträffa. Budbäraren emottog den, bugade
sig och gick.

»Nej, detta går för långt!» yttrade baronen för sig
sjelf — han hade ingen mer än sitt eget jag till vän
och förtrogen i lifvet, och hade derföre, såsom mängden
af enstöringar, så småningom insupit en bestämd
förkärlek för monologen — »det går, fördöme mig,
alldeles för långt! Hvar står det skrifvet, att jag skall
tillfredsställa de der herrarnes öfver all måtta stegrade
fordringar! Hvem vet, hvad man till slut kan komma
att fordra af mig! Ifrån persedlar öfvergår man
kanske till kontanter; man behöfver köpa det eller
det eller det. Men nej, mina herrar, viljen J ha
nöjet, mån J också bestå fiolerna; jag drar mig
försigtigt tillbaka.»

Baronen ringde; en piga inträdde. »Säg till
herrarne deruppe på theatern,» yttrade han, »att, derest
de ha något att befalla, så träffas jag på egorna; jag
går ut, för att bese mina nyodlingar.»

Men knappt var pigan gången, förrän baronen tog
nyckeln ur sitt rum.

»Nu må de söka mig efter behag på egorna,» skrattade
girigbuken, »och vända sig till hvem de vilja med
sina reqvisitioner; jag skall åtminstone vara fri från
dem. — — Det var visserligen genom en osanning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free