Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Hyllningar i Sverige och i Finlands landsort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 Runebergskulten.
en skål för professorskan Runebergs välgång. Men Runeberg
sköt småleende brickan ifrån sig, bugade kort och gick till
sin kurirkärra med den fyndiga repliken: »Farväl, mina herrar.
„Den som vill min hustrus väl skall icke supa ihjäl hennes
man.“ Och när han fyra dagar senare var tillbaka på Kroks-
näs, uttalade han sin glädje över att få kläda sig barfota och
gripa till metspöna.
Sex år efter sin resa till Sverige företog Runeberg en färd
till Åbo, för att där i februari 1857 deltaga i psalmbokskommit-
téns avslutningsarbeten. Han hyllades då aftonen efter sin
ankomst av gymnasieungdomen, som utanför hans bostad
sjöng några sånger. Den 14 mars var han av omkring 150
stadsbor inbjuden till en subskriberad middag i Borgerliga
klubbens lokal. Salen var dekorerad med R. W. Ekmans året
förut målade tavla över motiv ur tredje sången av Elgskyttarne
(samma tavla som numera tillhör Ateneum i Helsingfors). Ärke-
biskopen utbragte Runebergs skål, och publiken avsjöng, till
melodin av Värt land, ett hyllningskväde av Karl Robert
Malmström. När middagen var förbi följde deltagarna, före-
trädda av övningsskarpskyttebataljonens musikkår, skalden
till hans bostad. Musikanterna spelade Björneborgarnes
marsch, och Runeberg tackade under bar himmel ännu en
gång för den välvilja han fått röna i Finlands äldsta stad.
Det var sannolikt med anledning av denna fest, som Rune-
berg till Karl Robert Malmström uttalade de av traditionen
bevarade orden: »Nog har jag slitit ont i världen, och jag har
„burit det som en karl, men att slita gott, det hör hund till»,
vartill han bifogade: »och jag och Lille ha redan funderat på
„hur man kunde begå någon publique dumhet för att få dem
,,att sluta med sina hyllningar.»
För den stora allmänhet, som icke hade möjlighet att del-
taga i middagen, erbjöds det ett tillfälle att hylla Runeberg,
då han den 11 februari besökte en av Bror Berndt Broms an-
ordnad musikalisk-dramatisk soaré på Åbo teater. Den po-
puläre sångaren hade valt sitt program så att större delen av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
