Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Nekrologer, begravning och minnesfester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282 Runebergskulten.
sonliga uppfattningen en avgörande roll. Strömborg säger att
„dimma och ett sakta duggregn ökade den tunga stämningen”
Fru Edelfelt däremot skriver till sin son: „Jag tror, att du som
„målare varit hänförd av luftens beskaffenhet och färg under
„begravningen. Det föll hela tiden ett fint dagglikt varmt
„regn, och luften var lätt grå men himlen hög. Där låg en
„välsignelse över vårt fattiga, frusna land i detta första vår-
„regn".
På vilket sätt vädret än må ha påverkat deltagarna under
vandringen genom staden, så kan man icke tänka sig annat
än att regn och moln blevo glömda under själva ceremonin vid
graven. Det måtte ha varit högtidligt att se kistan bäras upp
för backen under furorna, medan gardets musikkår spelade
Chopins sorgmarsch, och sänkas i sitt grönklädda rum til!
tonerna av Beethovens Miserere, som stämdes upp av stu-
denterna under Pacius’ ledning. Men gripande, över allt
annat, måste det ha varit, när Snellman nedlade ständernas
krans av lager och konvaljer och därvid, på finska folkets
vägnar, framsade det tal som, efter allt vad vi kunna förstå,
är det mäktigaste som någonsin hållits i Finland. Han var då
71 år gammal; hans röst var städse, enligt vad traditionerna
förmäla, torr och nyanslös, och denna gång darrade han ett
grand på stämman; men han talade det oaktat med en för-
vånande kraft. Det kärva i hans väsen, uttryckssättets ålder-
domlighet, och själva den högtidliga styvheten i satsernas av-
fattning kunde endast understödja verkningen av hans an-
dragande. Det framhävde värmen, som strömmade under
orden, när han i Runeberg prisade den store läraren för sin
nation, som öppnat folkets ögon för landets skönhet, och som
med sin diktning gett det förebilder i mandom och flärdlös
pliktuppfyllelse. Att han, som talade på allas vägnar, själv
hade bakom sig en fosterländsk mannagärning, gav ökad vikt
åt vad han sade. Och det ljöd som en avgiven förbindelse
när han, under det menigheten blottade sina huvuden liksom
till en bekräftelse på hans ord, frambar folkets tacksamhet
»för vad Johan Ludvig Runeberg i livet för detsamma varit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
