Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XV. Omedelbart gifven värklighet contra transscendent realitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
är knappast tänkbart att en varseblifning af ett föremål, eller t. ex.
ett ackord, kan bilda ett alldeles osammansatt datum. Då en
varseblifning icke kan produceras exklusivt af medvetandet själft,
och den transsubjektiva faktor, som därför måste anses medbetinga
densamma, ej häller kan poneras vara af absolut kontinuerlig natur
— alldenstund det alltigenom åtskilnadslösa skulle åstadkomma en
motsvarande åtskilnadslös funktion —, så måste man antaga, att
det, som vid varseblifvandet "gifves" åt det receptiva jaget,
utgöres af en mångfald af innehållsbestämningar, ett antal
sensationer1. En varseblifning är då icke någon strängt ursprunglig och
genetiskt enkel psykisk produkt, utan ett slags totalitetsfunktion,
förutsättande en syntetisk värksamhet hos jaget. Annorlunda
uttryckt: den alltid mer eller mindre heterogena
varseblifningsföre-ställningen är visserligen såsom färdig produkt omedelbart gifven,
men däremot icke af en motsvarande omedelbarhet med hänsyn till
sin genesis. Genetiskt betraktad är den en funktion af en
omedveten psykisk syntetiserande värksamhet, hvilket åskådningssätt, som
kändt, har målsmän i bland andra Kant och Wundt. Men denna
omedvetna primärvärksamhet är uppenbarligen af transscendent
karaktär. Alltså hänvisar äfven här det omedelbart gifna
själslifvet på ett transscendent-subjektivt komplement.
Det psykiska sammanhanget fordrar äfven ur följande
synpunkter en transscendent faktor hos själslifvet. Liksom de olika
förnimmelserna af hvad slag de vara må hänvisa på och förutsätta
en transsubjektiv ordning, genom hvilken de först vinna sin
fullständiga genetiska determination, så måste de ock tillordnas en
specifik psykisk enhet, ett dem till enhet förbindande kontinuum,
ett reelt subjekt, för att öfverhufvud kunna anses tillhöra ett
bestämdt, inom sig sammanhängande själslif. Huru mycket man än
sträfvat att förtunna det individuella psykiska sammanhanget, så
har dock ingen lyckats degradera det lägre än till ett inbegrepp,
resp. en lineär följd af psykiska data. Så diskontinuerlig är
emellertid aldrig denna serie i sin helhet, att dess olika afsnitt icke
innehålla åtminstone några med hvarandra reelt förbundna led.
Och det finnes i själfva värket ingen anledning att förneka, att
många sådana delserier tillhöra ett och samma den psykiska tråden
alltjämt liksom vidare utspinnande själslif. Men huru skall här ett
sammanhängande helt alls kunna komma till stånd om det icke blir
tillordnadt ett gemensamt, reelt och kontinuerligt psykiskt subjekt ?
1 V. Norström har dock i ein ofvan (a. 319) cit. afhandling gjort invändning mot
det betraktelsesätt, enligt hvilket varseblifningarna äro funktioner af till grund för dem
liggande samvärkaude sensationer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
