Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 1. A-strängen springer — ett dåligt förebud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En dag gav verkligheten med ett rytande tillkänna
för Bengt, att han befann sig på jorden, och att denna
av honom krävde arbete och svettdroppar. Fadern dog,
och dödsfallet skakade familjen häftigt; systern kom
ut i världen, och innan Bengt för sig själv hann
klargöra, hur det hela hade gått till, befann han sig en
dag sittande på den lilla redaktionen, dit han en gång
insänt sin poesi, sysselsatt med att skriva notiser om
hästar i sken och om nedstörtade brevduvor. Fastän
verkligheten tutade i den unge mannens öron, att han
icke räckte till i en konstnärlig tävlan, och fastän
Bengt på redaktionen röjde goda anlag för yrket,
visade sig vara mera utåtvänd än han själv visste, mera
piggögd, vaken och arbetsam, växte ändå sakta fram
en grämelse över ett förfelat liv. Ibland tänkte han med
smärta på hur violoncellen blivit förskjuten, ibland
med grämelse på hur vardagens id bortjagade
poesiens alfer ur hans hjärta. Han kände sig snart som
ett brustet geni, en dräpt drömmare, som kunnat
förvärva ärans krans, om icke fattigdomen tvungit
honom att intressera sig för dömda lösdrivare,
jubilerande postmästare och tillgången på potatis.
Till de olika platser, Bengt sedan kom på sin färd,
släpade han violoncellen med sig — liket efter en av
hans krossade illusioner — och i sin handväska
medförde han alltid ett paket, som vilade mellan
klädesborsten och hårvattensflaskan, och som innehöll ett flertal
dikter. Ty drömmen om lyran ville Bengt icke släppa.
I den stad, dit han och violoncellen nu hunnit, kom
han för första gången i livet att trivas med sitt arbete.
Redaktören var en vis, tystlåten äldre herre, som
tidigare varit riksdagsman; notischefen, en fet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
