- Project Runeberg -  Kvartetten, som sprängdes /
184

(1942) [MARC] Author: Birger Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 16. Tant Klara

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

184

som tycktes varsla om nya obehag. Liksom en man,
som väntar på sin dom och så snart som möjligt vill
höra den uppläsas för att sedan få sjunka tillsammans,
dö eller vad som helst, drogs Karl Ludvig nästan
magnetiskt ditin. När han ansåg tiden vara inne för en
knackning på dörren, lät han den beslutsamt ljuda.

— Stig på, inbjöd tant Klara.

Karl Ludvig fann Skräcktanten något blekare än
under gårdagen, och hon utförde vid anförvantens
inträde en av sina mest raffinerade konster med ögonen.
Till att börja med kunde Karl Ludvig alls inte
upptäcka några ögon, utan endast tvenne strimmor, och
helt sakta växte dessa och vidgade sig, varefter de
stora ögongloberna, som tycktes vilja rulla ned på
mattan med dödsskrämmande vitor omkring, trängde
sig fram, alltunder det de svarta pupillerna stirrade.

— Ä tant Klara mår, frågade Karl Ludvig, fast han
själv fann frågan både löjlig och överflödig.

— Fagra ord mätta icke magen, började tant Klara,
men jag skall väl först hälsa godmorgon.

Och Skräcktanten tryckte kraftigt Karl Ludvigs
framsträckta hand.

— Emellertid, fortsatte hon ... Du var inte hemma
i natt, för jag ropade, men något svar kom det inte.
Nå, var och en är herre i sitt hus. Jag har inte kunnat
sova, jag vet verkligen inte vad det är för konstigheter
i dina rum. Här spelas till långt in på natten, och en
karl smyger omkring och knäpper med fingrarna eller
släpar kedjor efter sig. Jag skall säga dig, Karl Ludvig,
att jag är inte rädd utav mig annars!

— Dä tror ja, dä tror ja, tant Klara, försäkrade Karl
Ludvig, som ställde sig i lyssnande ställning med han-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvartspr/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free