Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 52. Om en Jättefilosof och om lille Bitter, som stal för sin kärleks skull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
584
är nog listig, men han är dum också”, hoppade han upp
som en liten gummiboll och fräste och spotta som en
katta.
”Är jag dum, signor, sa han. Bevisa mig detl” Ja,
svara jag, Fransesci är dum, som inte börjar ett bättre
liv. Då blev han alldeles lugn och såg så mild ut i
ögona, men så blev han misstänksam igen, för han
anade, att jag menade på det andra viset, och det såra
honom, se. Han hade med sig en liten käpp och en
nyckelknippa, sakerna tog vi ifrån honom förstås, men
då rasa han och grät. De där nycklarna och den där
käppen, det var riktiga underverk, ska jag säga herr
Erlandsson. Dyrkarna öppna alla lås, ta mej fasen. Det
var, så det vattnades i munnen på en, när man såg
honom använda dem, för vi provade karlen, se. Var
gång han fick ett lås att springa opp, titta han nästan
stolt på oss, glad och tårögd och högfärdig på en
gång. Han var mer som ett barn. ”Oh, signor”, sa han
för var gång han visa sitt konststycke. Jag har, ta mej
skrå, aldrig sett maken till yrkesstolthet! Men när
han visa käppen, då blixtra ögena på honom, och han
såg lite föraktfullt på oss, som om han velat säga: ”Jag
måste allt vara med ändå och visa er!” A, han tog en
sedelbunt på tre meters avstånd under armen på
komis-sarien. Kommissarien kände inte så mycket utav det
som ett loppstick en gång. Då vi tog ifrån honom
käppen, när han hade visat oss allting, blev han stygg
och trotsig som en unge och skrek: ”Svina hundar,
svina hundar”, men då lyfte jag pekfingret — Björk
visade nu sitt väldiga pekfinger — och sa till honom:
hör nu, Fransesci, ta sitt förnuft tillfånga, annars så
blir här ledsamheter, men han bara skrek och grät,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
