Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 55. Smedjan och Trädgården — Junker Morgonröd och Nattens Drottning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
627
Rid ut, rid ut, Junker Morgonröd,
i den vinande vinden, som biter i kinden,
och svinga ditt svärd till ett blänkande slag!
Mången skönlockig mö uppå kransade ängar,
mången stingkyss dig ger, mången sugande blick,
där du hälsar på färden i riddareskick ...
— Aj, åj, åj, suckade Cello, ty Blamageguden
uppenbarade sig ett ögonblick med sina klara
kinematogra-fiska bilder. Men kärleken räddade honom från
grubbleriet och skammen.
Det här var just inte meningen. Jag skulle ju
leta efter Nattens Drottning, den kära flickans dikt,
tänkte han, nu något lugnare.
Cello begynte åter sitt fiske, och det nappade
alltjämt galenskaper och tokerier, men han hade icke letat
så länge till, förrän han plötsligt fick jättenapp. Det
satt ett hjärta på kroken. Han hade funnit Nattens
Drottning, och denna hade sålunda vilat sida vid sida
med Junker Morgonröd i Idiotlådan. Deras unga själar
hade träffats förut. Deras hjärtan hade legat och
slumrat tillsammans.
Med en smäll stängde Cello lådan och stoppade sitt
rov i fickan. Utan att ännu ha tagit del av diktens
innehåll, kände han sig som en oskyldigs försvarare.
Han hade liksom befriat en för sinnessjukdom
orättvist misstänkt från galler och bevakning, han hade
givit luft och ljus åt en skendöd. Flickans dikt värmde
i plånboken, där den nu på nytt låg tryckt intill Junker
Morgonröd. Med största frimodighet och glädje
marscherade Cello ned till stadsfullmäktigesammanträdet,
som varade till bortemot klockan tio på aftonen. När
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
