Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
Souchongté utgöres af brunsvarta eller svarta, mycket jämnt
rullade blad utan fjun, med en lukt af rök eller tjära; de finare
sorterna påminna i lukten om citroner.
Infusionen är gröngul, smaken är angenäm ocli lukten
sötaktigt aromatisk. Kallas också "brunt té" och skattas af många
lika högt som pekkoté. En sort, Pouchong, med stora, grofva
blad, ger en infusion, som luktar liksom andra. En ljusbrun
sort af utmärkt beskaffenhet är Padri-Souchong, hvars blad
äro mindre hårdt rullade. Grönt Souchong är vanligen
förfalskadt.
Congoté, eller som det riktigare bör heta Congu eller
Cong-futé, är ott gemensamt namn på flera kinesiska tésorter, som
komma från olika provinser. Bladen äro svarta, brunskimrande
och tämligen stora.
Bland de olika sorterna märkes det särdeles fina Moning
Congu, som är gråsvart och i lukten något påminner om meloner;
Kaysow-Congu, som är mera brunsvart, ofta svartrödt, liar smärre
blad och en kraftig arom samt smakar något brändt. Grönt
Conguté är vanligen förfalskadt.
Mandarinté, med kägelformiga grenbollar af ganska* betydlig
storlek. Bladen äro släta och nästan hårlösa, rödbruna eller
svarta och bli i varmt vatten brungula. Det förekommer inlagdt
i gult, kinesiskt papper.
Caper eller Gunpoivder, en svartbrun eller svartgrå tésort,
torr, spröd och knastrande; i hett vatten bli bladen ljusgula.
Ceylonté är en på senare tider mycket allmänt brukad tésort
af ganska god beskaffenhet.
Grönt té.
Téblad, som ej genomgå någon jäsningsprocess utan endast
rostas och torkas åtskilliga gånger, få en matt, grönaktig färg,
som vanligen stöter i grått, ej sällan i blått. Aromen är starkare
än lios det svarta töet, och grönt té är i allmänhet rikare på
garfsyra.
Grönt té förekommer under många olika namn. Det mesta
och det bästa kommer, liksom det svarta, från Kina och Japan.
I allmänhet äro bladen rullade på tvären och ha en stark lukt.
De vanligaste äro:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
