Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259-
Lin.
Linet utgöres af basttrådar från linplantan (Linum
usita-tissimum), livars hemland är Orienten, men som kan odlas
öfverallt i den tempererade zonen, förnämligast i Ryssland, som
frambringar mera lin än alla andra europeiska länder tillsammans.
Det belgiska linet är särskildt bekant för sin finhet och godhet.
Linet framställes för öfrigt litet hvarstädes i Europa och därjämte
äfven i Egypten, Algier, Ostindien, Amerika och Australien.
Det bästa spånadsmaterial lemnar det lin, som är skördadt
före frönas mognande. Med frömognaden inträder nämligen en
förvedning i bastcellerna, de bli hårda, grofva och mindre
smidiga och fasta.
Eftersom linplantans frö också är en mycket värdefull
produkt, företages ofta linskörden först när linfröna börja bli gula.
Då äro dock ännu basttrådarna mjuka och ur fröna kan redan
pressas olja. Men senare skördadt lin ger sträfvare fibrer.
Lintågan befrias från omgifvande väfnader genom rökning,
bråkning, skäktning och häckling.
I handeln och industrien betecknas de olika linsorterna
efter sin härkomst och efter sättet för rötningen. De särskilda
sorternas värde bedömes efter färg, glans, mjukhet, finhet och
fasthet hos tågan. Dennas längd har en underordnad betydelse
ocli växlar mellan 0,4 ocli 1 meter; dock är af två annars lika
goda sorter det längre linet värdefullare.
Mycket eftersökta äro de ryska linsorterna, särskildt
Petersbur ger- och Nowgoroderlinet; af Bigasorterna är Drujaner,
Bakit-zer den bästa. Utmärkt fint är det irländska linet, likaså belgiskt,
holländskt och franskt lin; goda sorter äro mohriskt och ungerskt
lin, under det galiziskt och kärntiskt äro sämre. Det egyptiska
linet är rödaktigt och ovanligt långt, men ganska groft och mest
lämpligt för gröfre väfnader.
Det s. k. nyzeeländska linet, som utgöres af bladfibrerna
från en mycket stor växt, användes mest till tågverk, men de
finare sorterna förarbetas äfven till väfnader.
Blår, blånor.
Affallet vid linets häckling benämnes blår eller blånor;
det användes till gröfre väfnader, till tätningar och dylikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
