Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446-
redan fins på platsen; gamla träd skall man sålunda icke i
första taget hugga bort, ej heller i onödan spränga sönder vackra
bergknallar utap. tvärtom låta så mycket som möjligt af den
ursprungliga naturen ingå i planen. Särskildt gäller detta om
man endast anlägger en liten prydnadsträdgård; för frukt- och
kökträdgården måste ju naturen något mera maka på sig.
Olika trädgårdsstilar.
I vår trädgårdskonst användes företrädesvis endast två olika
stilar, nämligen den engelska eller fria stilen samt den franska eller
geometriska. Den senare är i vårt land sedan lång tid allmänt
använd; den fria stilen har först på senare tiden blifvit mera allmän.
Den franska eller geometriska stilen utmärker sig för räta
linjer och symmetri, horisontala plan, alléer, terasser, klippta
buskar och häckar, särskildt formade träd o. s. v. Den torde
bäst lämpa sig för större trädgårdsanläggningar.
Den engelska eller fria smyger sig så nära intill naturen
som möjligt, älskar kuperad mark, slingrande gångar,
oregelbundna träd- och buskgrupper och vill så litet som möjligt
omforma naturen. Den lämpar sig synnerligen väl för
villaträdgården och den mindre prydnadsträdgården i allmänhet och torde
vara den minst kostbara.
Hvilken stil man skall använda beror främst på ens smak
och tillgångar, därnäst på terrängens beskaffenhet, vidare på
själfva byggnadens yttre. Ar marken lifligt kuperad och huset
en oregelbunden villa torde främst den fria stilen böra komma
i fråga. På slät mark och kring en alldeles regelbunden
byggning kan den geometriska stilen lämpligast anbringas.
Vägar och gångar.
Då sådana äro mycket dyra både att anlägga och
underhålla, bör man mycket noga göra upp planen för dem, så att
de fylla sitt ändamål och inga öfverflödiga komma till stånd.
Alla onödiga kurvor och skarpa krökar böra undvikas. Själfva
uppfartsvägen bör ha en bredd af åtminstone 3 meter; de öfriga
gångarne behöfva ej vara mer än hälften så breda. Till en
vägs anläggning hör: stakning, möjligen afvägning, matjordens
bortförande, fyllning med sten, gröfre botten, finare ofvanpå,
påfyllning af lera, groft grus och fingrus, upprepade vällningar o. s. v.
Gräs- och blomstermattor.
Ar området stort och arbetskrafterna dyra torde det mången
gång vara mest praktiskt att till största delen inså detsamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
