Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 12 -
således genast kunnat lägga omsorgen om barnen
på dessa neutrer, då hade vi troligen nu ingen
kvinnofråga. Själfva födandet af barnen skulle
icke i den grad hafva tagit kvinnosläktets fysiska
och psykiska krafter i anspråk, att det icke kunnat
arbeta någorlunda jämsides med det manliga.
Nu blef istället den mänskliga moderns ömhet
för barnet utvecklad till det högsta uttrycket af
den känsla, hvilken börjar med den blinda instinkt,
som drifver insekten att bereda föda för de larver,
den aldrig får se. Redan hos de högre djuren
blir moderligheten en stor, döden trotsande
kärlek. Men medan djurhonans ömhet upphör,
sedan ungarna kunna reda sig själfva, således
ganska snart, blir moderskärleken hos människan
allt mer ett lifsförhållande, ju högre hon stiger
från det vilda tillståndet. Det har ofta blifvit
anmärkt hvilken psykologisk betydelse moderns
personliga vård om barnet äger för utvecklingen
af moderskärleken, liksom vikten af att just genom
människobarnets långsamma utveckling den
period förlänges, under hvilken grunden lägges till
det hela personligheten bestämmande förhållandet
mellan mor och barn. Ju mera mödrarna gifva,
ju starkare växer deras ömhet, ty där vår skatt
af lidanden, mödor och hängifvenhet är, där är
ock vårt hjärta.
Det mest primitiva mänskliga
samfundsförhållandet — modern med sitt barn — är
ursprunget till de djupast verkande af de medel
och former genom hvilka de altruistiska, de sym-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
