Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 83 —
Men visst är att den missaktning, som före
kvinnofrigörelsens tid, lådde vid den »gamla
mamsellen på öfverblifna kartan» eller vid
»blåstrumpan», den har nu i vida kretsar blifvit
öfver-flyttad till de gifta kvinnorna.
Till en del hafva dessa sig själfva att skylla,
att makans och moderns kall fallit i anseende.
Ty intet kall i och för sig berättigar till aktning,
ifall det icke fylles med en insats af personlighet.
Men nu är det tyvärr så, att den obetydligaste
lilla kvinnovarelse kan blifva maka och mor.
Sedan tidernas morgon hafva milliarder kvinnor
innehaft denna uppgift och skött den ömsom
väl och ömsom illa. Det är således en gammal
banal historia, mena många, och trots alla de
granna orden — från män som kvinnor — om
makans och moderns höga kall, så har allt det
oerhörda maktmissbruk, som kvinnorna på detta
sitt högsta lifsområde gjort sig skyldiga till,
psykologiskt verkat så, att såväl män som dugliga,
utåt verkande kvinnor ofta se ned på kvinnoarbetet
i hemmet så som en, af fraser mer eller mindre
väl maskerad humbug. Så länge ännu många
kvinnor vårda sina hustruliga, moderliga och
husmoderliga plikter på ett slött, slentrianmässigt,
andefattigt sätt, under en pietetsfull kult endast af
bagatellen, med en trång synkrets och ett armt
hjärtelag för allt, som ligger utom deras egen
lilla horisont — så länge vinner icke det
äktenskapliga ståndet sin fulla aktning. Man skall
fortfarande höra att det »icke måtte vara någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
