Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 101 —
vara diktare för att kunna skildra dessa
moder-naturer,
Endast diktaren kan gifva ett lefvande
intryck af deras djupa ro i sin egen naturs fullhet;
af deras snabba, lyckliga hand för att ordna och
ställa till rätta; deras breda, omhuldande godhet,
deras rika kraft, hvilken räcker till för allt och
alla; för glädjen som arbetet, för allvaret som
ömheten I När barnet håller denna mors hand,
vågar det allt; vid hennes loford känner gossen
sig som karl. Lidelsen stillas när ynglingens
hufvud slutes mellan dessa starka, svala händer,
och mot denna mors knä blyges han icke att
luta ett af tårar badadt anlete.
En sådan mor kan le bort sonens dårskaper
och gråta bort en fläck på hans själ, ty hon
ler vackert och hon gråter sällan. Hennes bannor
äro sparsamma som hennes smekningar: båda
bli sålunda oförgätliga. Hennes ömhet är
verksam, ej ordrik; hennes kraf blida men orubbliga.
Lit — lit till hennes ord, till hennes hjärta, till
hennes makt, det är hvad hon i hvarje
ögonblick meddelar barnen som en himmelsk trygghet.
Denna mor söka barnen därför genom hela
huset, så fort de komma inom detsamma; och
finna de henne först vid spisen, sätta de sig på
köksbordet för att berätta och fråga och
därunder af hennes sunda, enkla, stora syn på alla
problem hämta vishet och mod att lösa dem,
allt ifrån skolans svåra lä*a till lifvets svåraste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
